Author Archives: Eva Nordin

Idag var det Bellas tur att vara ensam med matte.

Vid 12.30 tiden gick hon och jag iväg för att möta upp Elisabeth och Peter samt deras hundar för spårning. Jippie som fick vara kvar hemma med husse ylade ut sitt missnöje. Ja, livet är bra hårt ibland. Men om sanningen ska fram så får hon mest aktivering av alla så, så synd om henne var det inte.

Spåren var lagda tidigare på morgonen av Peter och jag & Bella var först ut.

Bella skötte sin uppgift galant. Hon visade dock att hon tyckte det var lite läskigt att följa efter något som var skadat och var inställd på att snabbt kunna ta till flykten om det skulle dyka fram något bakom kröken. Men oj så stolt hon var när hon kunde visa upp sin trofé efter avslutat arbete.

Nr 2 ut var Carlson. Han gick mycket snabbare och var inte bekymrad alls. – Lätt som en plätt tyckte han nog.

Nu var det så Kerstins tur. Hon verkade väldigt på, så jag trodde nästan att hon skulle ha ett ganska raskt tempo från början. Men inte då, hon var lite som Bella och visade känslan av skräck blandad förtjusning. Kollade bakåt några gånger så husse Peter verkligen var med. När hon så väl var framme vid klöven så gick svansen som bara den. – Hurra vad jag e bra, tycktes hon säga.

Väl hemma igen så var det dags för lite höststädning i trädgården. Lite brunt och trist klipptes ner och ett och annat ogräs blev bortplockat. Gräsmattan fick sig en klippning och när vi var klara var det härligt att sätta sig ner och njuta av höstens färgsprakande växter.

Ja, då var Jippie parad.

Två gånger har vi varit i Torslanda så hon fått dansa + lite till med Torsten, eller Cyberspace Scooby Doo som han så fint heter i stamtavlan. Så nu håller vi alla tummar & tassar för att det blir smått här i mitten av oktober.       ( Klicka på bilderna om du vill se dom i större format )

Det höll på att gå alldeles åt pipsvängen då jag var säker på att det var höglöp på gång tidigast till helgen. Men när min mamma och Ricky var här på besök så visade Jippie  klart och tydligt att nu var det dags.  Slängde mig då på telefonen och ringde Anita som äger Torsten och som också trodde att vi först skulle komma på typ måndag!!! Och gulliga hon fixade och donade så att vi kunde komma nästan bums. Hon till och med bytte arbetspass. TACK!!! snälla för det.

Om du är intresserad av att se hur Torsten ser ut när han inte dansar, så kika in på Kennel Cyberspace.

Vår lilla Bella har inte blivit bra i sitt öga trots behandling. Så idag var vi åter på  Västra djursjukhuset  för ett återbesök. Man mätte trycket och kollade igen så det inte fanns någon skada eller något “skräp”.  Trycket var något lågt men ändå högre än sist. Det märktes fortfarande att hon var något ljuskänslig då hon kisade lite då ljus nådde det “skadade” ögat.

Måste ge Bella högsta betyg i uppförande. Hon är så tålig och låter sig kännas och kollas på utan minsta problem. Visst visar hon att hon inte gillar det men hon har en tillåtande attityd.   – Inget kul alls att du droppar något i mitt öga, men ok då om du måste. 

Då vi lämnade djursjukhuset hade vi ytterligare ett recept med oss på kortisontabletter som hon ska medicineras med förutom fortsatt behandling med ögondropparna. Om ingen förbättring skett så ska hon åter nästa fredag. Det hoppas vi att hon slipper på grund av förbättring. 🙂

  Solen strålade, det kunde inte vara bättre väder för en utflykt till vår underbara bohuslänska skärgård.

Kylväskan packades med massäck till både oss och hundarna. Och iväg det bar. Vi styrde kosan mot Malö & Flatön som var vårat mål för dagen.

Att det blev just detta var att min vän Elisabeth Rippe har konstutställning hos Handelsman Flink på Flatön fram tills nu på sön den 31:e. Så vad kunde vara bättre än att slå två flugor i en smäll – träffa vän och se hennes underbara konst samt att njuta av klippor och havsluft. Kan verkligen rekommendera dig att ta tillfället i akt och ta dig en tur hit.

Dagen blev precis så lyckad som vi tänkt oss.  🙂  Sol, vänner, njutbar konst, god mat, härlig promenad, bad…………………………….

I förrgår kväll såg jag att Bella kisade något med sitt högra öga. När jag då tittade närmare på det såg jag att tredje ögonlocket (blinkhinnan) dragit sig in i själva ögat. Tvättade rent och tittade med förstoringsglas men kunde inte se något “skräp” som satt någonstans. Inte heller såg det skadat ut. Hm, vad göra?  Bestämde mig för att avvakta morgondagen och om det inte såg bättre ut då, konsultera ögonveterinären.

Morgondagen kom och ögat såg lika dant ut, så jag ringde Inger på  Västra  och vi kom fram till att det nog var bra om hon kikade ordentligt så det inte låg något  litet “skräp” gömt någonstans.

Så idag kl 11.30 var vi där och Inger tittade på Bellas öga efter alla konstens regler men kunde inte se någon skada eller hitta något “skräp”.

Däremot märkte hon att ögat var ljuskänsligt och att trycket visade på att hon nog fått en smäll av något slag. Kanske krockat med någon under lek, fått något på sig …………………..

Fick med oss ögondroppar som ska tas i dagarna tio, men redan efter någon dag så skulle Bella vara på bättringsvägen. Skönt att det inte var något värre.

Väl hemma igen möttes vi av 4:a glada pudlar. Ja, dom är så många på grund av att Hippie, Mulle & Fanny är på besök då övriga familjen semestrar. Jätte kul och det fungerar hur bra som helst. Som om dom alltid har bott ihop. Är guld värt att vi kan hjälpa varandra med passning. För det är ju A & O att man vet att hundarna mår bra när man är borta för att riktigt kunna njuta och koppla av.

Min dag i Borås på hundutställningen var toppen. Återigen fick jag se fina hundar och träffa många trevliga människor.

Men på min väg hem fick jag ett samtal från Esko som förändrade min sinnesstämning. Fick då veta att Figos matte Ulla ringt och berättat att Figo sedan en månad inte finns mer. Figo, Joylight´s Mozart var en avkomma efter Bella & Ricky.

Det som inte får hända hade  hänt!!!   En storväxt hund, som även tidigare visat aggressivt beteende hade kommit upp bakifrån när matte och Figo var ute på promenad och flugit på honom. Figo hade inte en chans. Han vare sig såg eller hörde den andra hunden. Resultatet av incidenten blev att Figo blev så illa biten att veterinären inte kunde hjälpa honom.

Varför och åter varför????

Om man är medveten om att man har en hund med stört beteende MÅSTE man göra någonting åt det innan det händer något hemskt. Först och främst styra upp säkerheten så att olyckor inte inträffar. Sedan ta reda på orsaken till vad som ligger bakom det oönskade beteendet och där efter  jobba med att förändra det.

När väl olyckan är ett faktum och man vetat att det fanns en stor risk till det inträffade utan att göra något finns inga ursäkter!!!