Jippie är tom. Inga valpar i magen där inte. Vi vet detta då vi idag tog ett ultraljud. Oj, va det känns sorgligt. Men ändå skönt att det är över, då de senaste veckorna pendlat mellan hopp & förtvivlan.
När hon var på 59:e dagen efter första parningen (förrförra onsdagen) började hon gnälla och skulle in igen så fort hon varit ute och snabbkissat. Precis så som tiken gör när hon har valpat. Hon ville även gärna bära och passa en leksak. Skendräktig?
Detta tillstånd varade ungefär ett dygn sedan gick det över. Hm, var det förvärkar eller?, tänkte vi. Tiken kan ju ha detta ca en vecka innan valpning och det kanske var det som fick fram detta beteende hos Jippie.
Dagarna gick och hon blev mer och mer som vanligt. Glad, pigg och leksugen. Men samtidigt visade hon att hon ville vara nära och gosa samt sov djupt. Klurigt? Tempen pandlade mellan 37.1 – 38.3. Var hon dräktig eller ej?, var frågan vi ställde oss hela tiden.
Vi närmade oss sista parningens 63:e dygn vilket var i lördags. På torsdagen innan var jag säker på att hon var tom.
Men så kom fredagen och slemproppen gick!!!! ?? Va nu, kan hon ha grundlurat oss så? Kände och kände, visst rörde sig något där inne, men var det Jippie själv som ryckte eller……….. Hu, vad nojig man blir. Lördagen gick utan någon förändring. Rådfrågade verterinär. -Ja, visst kan slemproppen gå utan att själva valpningen sätter in. Det kan ta dygn. Så länge hon är pigg så är det inget att oroa sig för.
Började tro att det kanske trots allt låg en valp där inne någonstans. Väl gömd. Har lärt mig att om tiken har en eller få valpar i magen så kan valpningen senareläggas , så vi väntar väl och ser.
Men inget hände och måndagen kom. Näe, nu orkar jag inte med detta längre. Så det bar iväg in för ett ultraljud, vilket som sagt visade på att hon var tom. Frågorna till veterinären från mig var många. Men tyvärr inget konstaterande svar på frågan: -Varför? Trots 4:a parningar så var det nog kanske för tidigt.
Ultraljudet visade även på en liten mängd vätska i livmodern, så Jippie sattes på behandling och ska på återbesök. Det jag i alla fall fick klart var att det är helt ok att para henne igen vid nästa löp och så får det bli. Trots att känslan av aldrig mer har infunnit sig mer än en gång under den senaste veckan. Men se då blir det ett progesterontest innan, så att vi verkligen ser till att pricka rätt dag.