Efter några timmars jobb i söndags blev jag sämre än sämst! Termometern visade på 39.3, halsen började svullna igen, göra grymt ont och rösten försvann. Satt i soffan och slumrade till och från under natten. På måndagen tog Esko mig till läkaren. Han var föresten min tolk i alla sammanhang då jag inte kunde få fram ett enda pip. Det var en upplevelse. Block och penna har under flera dagar varit mitt enda sett att kunna kommunicera.
Läkaren kunde inte se så mycket då svalget var jätte svullet. Men bakterier trodde han definitivt att det var. Kanske till och med halsböld. NEJ!!! Då måste dom ju skära i mig. Fy vad rädd jag blev. Åkte direkt till apoteket och hämtade ut antibiotikan samt kortisonet han gett mig på recept. Köpte även mer alvedon, hostdämpande och nässpray. Har där efter några dagar känt mig som att jag gått på någon slags tablett diet då jag inte kunnat få ner något annat. Sovit, sovit och åter sovit. Barnen har turats om att ta ut hundarna. Tack för det.
Men nu ser jag ljuset igen. Har ätit härligt god tomatsoppa idag. Känner mig något piggare och kan låta lite igen. Hurra!!!! Inte värdens bästa att bli av med rösten när man har ett yrke som instruktör. Rösten är ju mitt främsta verktyg! Tur jag har en toppenkollega som är frisk.
Har dock stränga förhållningsregler att vara tyst några dagar till. Så jag fortsätter att kommunicera via papper, penna och numer även sms och data.